Hälsningar

Esaias behövde ett hem, och vi behövde en katt

Så enkelt var det. Vi hade bara inte vetat om det innan.

När Essi först kom bosatte han sig under soffan. Där satt han sedan, natt som dag, tyst men uppmärksam på allt som hände, mycket liten i maten och utan att gå på lådan. Han var avvaktande men efter ett par dagar kunde man klappa honom om man lade sig på golvet och stack in armen under soffan. 

Esaias åt inte så mycket den första tiden men om man sträckte fram kattgodis i handen smakade han

Efter ett tag upptäckte vi att Essi älskade att bli borstad. Frans var strategisk och tålmodig, varje dag höll han borsten lite närmare kanten av soffan, och Essi följde efter, några centimeter i taget tills han så småningom vågade sticka ut huvudet. 

Esaias och Frans

Långa stunder kunde han ligga så och låta sig borstas medan han högljutt spann som en liten motor och trampade med tassarna. Så fort Frans upphörde med borstandet sprang Essi tillbaka under soffan. Vi levde som vanligt och kunde nästan glömma bort honom när vi låg i soffan och läste eller tittade på tv.

När han varit hos oss två veckor var han varmare i kläderna, men ville fortfarande inte lämna vardagsrummet. Han åt och drack och gick på lådan men vi lät honom ha nära till allt och ta det i sin egen takt. Så småningom visade han mer intresse för oss och rummet. Han började sniffa på böckerna, strök sig mot bokhyllorna och bordsbenen, och så småningom ville han upp i soffan.

Efter ytterligare några dagar vandrade han nyfiket runt i resten av lägenheten. Han kollar in i garderoberna, nosar i väskorna, kikar under sängen och går sen och äter en bit. Sen slickar han noga pälsen.

Här vilar Essi och Frans – iförd sig uggledräkt - efter en hård dag

Esaias är mycket kelig och buffar med huvudet mot våra ansikten, pussas och spinner. Han går ofta runt efter oss i lägenheten och vill gärna vara med. Vill han upp i soffan eller sängen jamar han frågande två gånger, sedan tar han sats och hoppar upp och lägger sig bekvämt tillrätta, ibland är det mindre bekvämt för den som får agera kudde :-)

Vi är så glada för vår Essi och för att han verkar trivas med att ha oss som ”sina människor”. Han skänker lugn med sin personlighet. Lägger man sig kommer han alltid och vill kelas, hans spinnande lugnar, hur stressad man än är slappnar man av och andas i samma takt. Han stryker nosen mot Iphonen och datorn så att man måste skratta, och det är bra att få avbrott i allt teknikanvändande av en katt som inte fattar varför man ska vara uppkopplad när man kan chilla :=)